Say YES to life

 
 
 
Vet inte vad jag ska skriva men skriver ändå.
 

Sommaren 2010 mötte jag två helt underbara brödrar när jag säsongade i Bulgarien. Mina fördomar mot dem kunde inte varit mer fel och de visade sig vara de två gladaste, underbaraste, mest omtänksamma och godhjärtade människorna jag någonsin har mött! De tillsammans bjöd på så sjukt mycket skratt att jag kommer leva en livstid till. Idag, måndagskväll, gick Thomas bort. 26 år gammal! Det är så ofattbart och hemskt hur en person kan ryckas bort på nolltid.
 
Thomas inspirerade mig sjukt mycket genom sitt positiva tänkande, sin mentalitet och såklart som den glädjespridare han var! Jag hoppas han vilar i frid!
 
 
"You only live once, don't get stuck and only do the same things you always do every day!
Say YES to life, live it to the fullest every day!!

Give respect, get respect!
Blood is thicker than water!
Stay True & Show Love!"
 
 
 

Jeg savner jer

 
 
Vissa dagar känns det som att jag slits så himla mycket mellan två ställen. Två världar typ. Här hemma finns familj och mina fina fina guldklimpar till vänner. Men över sundet finns det en stor skara underbara människor som jag ofta saknar så att det gör ont! Hemskt att inte kunna ses så ofta som man vill! Ni er fantastiske ♥ 
 
Kanske får bo varannan vecka i Köpenhamn, varannan vecka hemma? ;-)
 
 
 

Soon to be plugghäst?



Som en ny människa! Känner mig full av ny energi idag. Superhärligt! Men igår var riktigt mysigt. Beställde pizza sen hamnade Julia, Johanna, Josefin och jag hemma hos mig med en stor godispåse och spelade TP. Underbara ♥

Startade denna fredag med att traska ner till gymmet (trodde att mitt ansikte skulle förfrysa och trilla av), mötte upp Johanna och där körde vi på med diverse härligheter. Löpband, trappmaskin och styrketräning i en härlig blandning. Sen fick jag skjuts hem till mamma och pappa där det blev frulle för min del. Chillade lite där till en kopp kaffe innan jag lånade bilen och körde och handlade, sen hamnade jag hemma hos Lolla för kaffe, snack och en god cupcake.


Nu sitter jag hemma i soffan, tar det lugnt och ska dricka en kopp (i ♥ att överdosera kaffe). Ska faktiskt kolla runt på lite olika utbildningar nu tänkte jag. Min plan är i alla fall att göra högskoleprovet nu i vår och söka in till lite olika skolor. Sen får vi helt enkelt se vad jag bestämmer mig för till hösten - plugg eller inte plugg? Fattar inte varför, men känner mig sjukt stressad att komma igång...? Vet att det bara är jag själv som stressar mig, men vad är det som säger att jag inte kan vänta ett år till med plugget om jag nu skulle vilja det...?